35 st magneter med vikingarunor i ett ark. Vikingatida normalrunor är de mest dekorativa runorna av de som användes på vikingatiden, och har därför mest använts till inskrifter på resta stenar. Pedagogiska i utbildning och undervisningssyften då det finns förklarat i mindre text nere i högra hörnet på varje magnet vilken bokstav vikingarunan föreställer. Varje magnet mäter 2,5x2,5cm och är 1mm tjocka. Kan med fördel sättas på klasstavlan, kylskåp eller annat underlag i metall där du kan laborera med ord genom att flytta runt runskriften du själv skapar.
Levereras med ett backingcard med pedagogisk förklaring om runorna och dess historia, texten på baksidan lyder:
Historia
Runorna kommer troligtvis ursprungligen från något av alfabeten som användes i länderna runt Medelhavet under århundraden före Kristi födelse, t ex det nordetruskiska alfabetet. Det var dock i Skandinavien som runorna användes och utvecklades. Denursprungliga runraden hade 24 tecken men i slutet av 700-talet (början av vikingatiden) infördes en ny runrad där antalet tecken reducerats till 16st, den så kallade vikingatida runraden. Detta teckensystem finns i två huvudvarianter, normalrunor och kortkvistrunor, samt en tredje ännu mera förenklad variant som brukar kallas för stavlösa runor.
Den svenska runstensepoken
UNder 900-talet, i slutet av vikingatiden, blir runstenarna allt vanligare i framför allt Mellansverige. Stenar restes ofta på släktens gravfält men oftare placerades de vid vägar, vattenleder och tingsplatser där många människor kunde beundra dem och läsa inskriften. Runstenarna är minnesstenar, inte gravstenar. Ofta restes de till minne av män som avlidit långt från hembygden. Den svenska runstenstiden inföll under perioden från slutet av 900-talet till början av 1100-talet. Trots att runstenarna senare försvann levde runraden kvar och förbättrades och utvecklades. På de flesta håll i Sverige levde runorna kvar som allmogens skrift ända fram till 1400-talet. På vissa håll i Sverige användes de ända fram till omkring 1900.
Den vikingatida runraden
Den runraden som finns på magneterna som du har i din hand är vikingatida normalrunor. De är de mest dekorativa runorna av de som användes på vikingatiden och har dörför mest använts till inskrifter på resta stenar. Eftersom runraden bara hade 16 tecken måste samma runa användas för att beteckna flera ljud. Man gjorde ingen skillnad på om ett konsonantljud var tonande eller tonlöst. Därför betecknar b-runan också p-ljudet, t-runan också d-ljudet och u-runan också o, y och ä. Th-runan uttalades som ett tonlöst läspljud, motsvarande engelskans "thin". Konsonantljudendubbelskrevs aldrig vilket gör det svårt att veta om t ex namnet "Uni" uttalades Uni eller Unni. Vissa vokaler har påverkats av andra vokaler i ordet, s.k. omljud. Den sista runan R betecknar ett speciellt r-ljud som oftast förekommer i nominativändelser i mansnamn.
Runsvenska
Det språk som talades i Sverige under perioden ca 800-1225 brukar kallas just runsvenska. Trots att språket givetvis förändrats under århundradenas gång finns det många ord som är lätta att förstå_ var-var, let-lät, raeisa-resa, staeina-stenar, bro-bro, gaerdi-gjorde, hialp-hjälpte, ok-och.
Texten hämtad ur "Svenska runor" av Thorgunn Snaedal, Marit Åhlén och Bengt A Lundberg.